jag är trött på folk och nervös för allt. jag vill inte börja gymnasiet verkligen inte, jag vill börja om 6;an på kunskapsskolan. jag kan vara ärlig och säga att jag inte är mogen för att ta sånt stort ansvar än, jag är bara essie och är fortfarande lik bussig och springer fortfarande runt och fjantar. jag är inte redo för att ta det ansvaret. känns iallfall så nu. jag lyssnar på alla andra för mycket. jag vill ha deras råd. jag ber om det. men sammtidgt måste jag välja i slutet. men jag lyssnar på för mycket skit. om vad folk tycker och tänker om andra. jag skappar aldirg min egna uppfattning. jag behöver någon som älskar mig för den jag är, uppskatar det jag gör. tar inte mig för givet. jag har insett att yngre killar är bara trams dom är mycket omognare än mig och spelar på en lägre nivå. då jag vill upp till elit nivå. jag vill ha någon som håller om mig när jag fryser, än som jag kan säga allt till, skratta gråta med. som en bästa vän som har tagit det till en annan nivå. jag vill ha någor äldre och seriöst. men folk tar en förgivet. men jag fattar allt. nä nu yrar min hjärna för mycket. och jag tror jag måste sova.. men jag vill kunna säga saker till dig precis som jag gjorde då. det är dig jag behöver nu!